hejjjdso

hej
och stryck över förra inlägget..
jag vet redan nu att snart är jag luft för dig.. jag blåser bara i väg så där vips.
så ser du inte mig nå mer. att jag enns kunde vara så dum att jag nästan, bara nästan, kom ihåg bara nästan(!!) började hoppas. men vad säger man? man lär sig av sina misstag, även fast jag ibland tvivlar på det där.

sen helt andra vägar och stigar.
men faktiskt så har jag insett hur mycket man tar förgivet.. Man tar förgivet att alla alltid ska finnas där, att folk alltid ska bry sig och lyfta upp en igen när man ramlat, man tar förgivet att en kärlek som varat länge alltid ska vara.. även fast det inte alltid handlar om en själv. så tar man verkligen saker förgivet. Och ibland kan man känna sig så förvirrad när saker som skulle vara förevigt inte varar nå mer.

Livet är verkligen klurigt ibland. Man mister och får nya vänner. Även fast jag tror det ibland kan vara bra att in ny människor i livet, och visa dom en bra sida. Även fast fördommar och skit snack alltid kommer existera i denna värld, så är alla värda en andra chans..

/three


eyooo

att man aldrig vet någonting..
enda stunden är du hemsk och aldrig med hejdå liksom.. sen vips så är du hur bra och fin som helst..
shipsus
men what to do? vi ser vars livet tar oss, (som vanligt då)

hejDOO SUCKERS


Jag ber dig på mina bara knän!

Snälla! Snälla du, gör inte såhär mot mig. Inte igen. Sätt inte igång tankar i mitt huvud. Så som många gånger förut.
Jag vet inte vad det är med dig! Men för minsta lilla grej, har du mitt fulla intresse.
Du vet det. Gör inte om det. Sluta nu. Det räcker okej?

/ ettan

dsjfdsjfids

ja, bloggen glöms hela tiden.. det märks verkligen!
men den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge..

har väll som vanligt igneting speciellt att säga. livet rullar på och jag står åtminstone med ena foten på jorden. världen gungar alltid lite då och då och allt känns i vissa stunder som en sur disktrasa. Men jag menar, om det inte skulle finnas dåliga tider, skulle vi aldrig uppskatta dom bättre tiderna lika mycket.
och jag vill vara stark. jag vill vara en av dom som alltid ställer sig upp igen, som aldrig ger upp. som attlid ser nått ljust i allt! jag vill vara så, jag verkligen vill det. jag vill vara en som aldrig ser bakåt, utan en som alltid ser framåt.
fast jag förstår inte alltid finns det dom där tankarna som ploppar upp i huvudet och jag vill bara riva ur dom ut ur skallen och stampa på dom. ni vet, när ni just kommit över någonting som tidigare alltid funnits där uppe i skallen, och sen efter det gått en tag så kommer det upp igen? och ni vill verkligen inte fundera på det där nå mer.
usch nej nu blir det allt tjorvigt det här.

/trean


Förlåt.

Det var alldels för länge sen käre blogg. Allt för mycket händer.
Allt på samma gång, fast inget sammtidigt. Det är allt och inget, ibland mer än vad man orkar med, ibland allt för tomt för att fylla hål. Vad ska man säga? Livet leker, som alltid antar jag.

Jag har tänkt skriva ett långt inlägg om saker som gräver och grubblar under skinnet och som känner för att komma ut genom fingerspettsarna. Men idag är jag på för bra humör. Jag borde inte låta mig själv dagdrömma och svammla. Men nu låter jag mig själv göra det ändå, konsekvenser och verkligheten kan vi ta itu med någon annan gång.
Råder er alla att göra desamma. Godnatt alla underbara människor där ute / Ettan

give me a reason to fall in love with you

jag vet inte vars jag vill, vilken väg jag ska gå.
jag vet ingeting. ingeting går framåt, jag vet inte vad jag vill.

jag har sattit mig i den här sitsen alldeles av mig själv, det är mitt fel.
endast jag själv kan ta mig ur den här sitsen..

/ trean


utseende

hejsan

hade ingeting att göra alls, så tänkte att jag skriver av mig lite..
satt just och funderade hur jävliga mycket vi egentligen (okej, inte alla, men många) bryr sig om sitt utseende. Hur mycket som kretsar runt just utseendet? Vi dömmer folk efter deras utseende, vi mobbar folk efter deras utseende, vi kan till och med vara mycket elaka mot människor som inte har det utseendet vi inte riktigt gillar.
Visst, till och med jag förstår att det finns fula och vackra människor, så är det. Alla har ju egentligen någonting speciellt, det finns såna som gör allt för sitt utseende och såna som skit helt fulständigt i hur dom ser ut. Och orkar man fixa till sig lite, jag menar man behöver inte gå runt och se ut som ett smörpaket i håret, istället kan man ta en dusch, och kanske lägga lite färg i håret och vips så har man på engång en mycket fräschare look. Och sen det här med smink, det finns folk som sminkar sig alldeles för mycket, folk som sminkar sig lagomt, folk som inte sminkar sig alls.. Jag tycker att ibland kan man faktiskt ta och lägga lite smink, bara mascara eller så. Det piffar som till personen, man ser så mycket piggare ut. Fast man ska inte överdriva med smink, då ser det bara smutsigt och äckligt ut.

Fast det här är då min åsikt.. Visst tycker alla olika.

Faast samtidigt är ju inte utseendet det viktigaste, personligheten kommer ju faktiskt först. Fast samtidigt så skulle man inte enns tänka på en person som ser helt och hållet äcklig ut.. åtminstone inte jag.. fast visst, samma sak här, alla tycker olika och faller för olika personer, vilket är väldigt tur!

det var allt för mig!
see you later,
/trean


!!!!!!

jag måste bara säga en sak, vi är inte lika aktiva här i bloggen som det var tänkt.. hehe.. men den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge! nu lät det som om vi hade hundra läsare per dag.. fast det stämmer faktiskt inte riktigt, om jag ska vara ärlig. men det gör ingeting, mening är ju att vi ska skriva av oss.. vi kan ju drömma om att folk läser och gillar det dom läser. Jo, vi säger så!


Egentligen ska man nog inte bry sig så jätte mycket vad folk tycker och tänker.. För egentligen är nog 50% av det dom säger och tror sig veta bara skit. Ja, rent ut sagt skit! Visst alla snackar skit, det är så. och kommer nog förbli så också. Men man behöver inte börja sprida rykten om folk. Det är så onödigt. Att hitta på saker om oskyldiga människor, det är lågt. Att såra personen i fråga, det är så onödigt. Snackar man skit om en person om saker som är sant så tycker jag faktiskt inte det är lika farligt, snacka bara på, huvudsaken är ju att vi själva är stolta över oss själva. Har man ingeting bättre för sig så, let them talk. Fast ärligt så bryr jag mig också, jag försöker alltid låssas att jag inte bryr mig ett dugg. Men man bryr nog sig egentligen innerst inne, även fast man inte borde. Har man nått att vara stolt över, så ska man också vara det!

Jag gör iallafall så gott jag kan, och ska försöka vara stolt över mig själv. Visst gör man dumma saker, som man inte behöver vara lika stolt över. Men sånt som man liksom känner i hela sig hur duktig man har varit, det är en härlig känsla.
/Trean

good stuff

Jag känner mig bara jippi helt igenom. Jag är inte nykär och jag har inte vunnit en miljon heller.
Jag är så stolt över mig själv, på länge länge har jag inte varit så här stolt. ÄNTLIGEN, äntligen är allt jag kan säga. Jag vet att det är nonsens för andra. Men det här betyder saker för mig.
Och annars också, jag är så glad att mitt hjärta inte slår en volt, jag är så glad att mina tankar inte dras till ämnet dig, jag är så glad så glad att du är helt till hundra procent borta. Det har gått sin tid, tiden förändrar saker. Ibland till sitt bättre.
Okej jag har vetat det en lång tid nu, men bekräftelsen med att du är precis som alla andra, att komma på sig själv med att åtminstone inte änns små glo lite. Det gör mig ganska stolt. Det gör mig så glad, så glad så glad.

Annars så. Allt börjar se så bra ut. Livet leker, ja det gör det. Man ska inte ha så mycket problem tycker jag, det finns alltid problem, sen väljer man väl själv hur man hanterar dom. Det är lättare att vara ledsen och gömma sig i ett hörn. Men man kan lura kropen till lycka. Och jag väljer att vara lycklig. i am making history. Eller något i den inriktningen. Nu ska jag leva och nu ska jag leka.
Det är bra nu, det är jätte bra nu. Jag är så glad för det.

Puss puss / ettan.


nått stort.

hallå!

ja, jag är nästan här för att bara skriva massa onödigt.

jag har ingen aning om vad jag vill bli, det enda jag vet, är att jag vill bli någonting stort? Jag vill förändra världen typ, vill förändra världen med mina egna händer. det lät kul :o Nej, men jag vill verkligen bli nått. Problemet är att ena dagen vill jobba med djur? Andra dagen med kläder? Och tredje som advokat? ungefär. Men advokat skulle jag nog aldrig klara av, att veta att personen gjort fel, och ändå kämpa för att den ska bli fri. Det skulle jag aldrig klara av.
fast bli nått stort, det vill jag iallafall..

jag vill egentligen ingeting mer.
hejdo/trean

godnatt

har du någon aning om vad du sätter mig i för sitationer?
vilken jävla press du lägger på mig?
nej jag tror inte du har det.

jag menar, lärde aldrig dina föräldrar dig hur en vanlig människa beteer sig?
nämde dom inte änns i förbifarten att man helt enkelt bara inte gör såhär?

det finns lagar, det finns normer och det finns gränser.
du suddar ut alla och gör precis som du vill.
saken är den att du har tvingat mig till att låsa in det här.
jag får inte prata med någon med det.
jag blir tokig, och det här får mig att bli förbannad.
jag klarar inte av så mycket på egen hand.
vad är det meningen att jag ska göra?
stå och titta på? låssas som ingenting?
när jag varken vet ut eller in, en del saker pratar man bara inte om som att det vore nonsens.
som om dom vore luft.

och en del saker, ja en del saker får mig helt enkelt att tvivla på hela saken.
och jag är inte bekväm i det här.
du tar allt jag pekar på, och det suger verkligen musten ur mig.
jag orkar inte alltid bara finnas och finnas och finnas där igen.
det handlar om att ge, och inte bara ta!
förstår du att jag blir trött? trött på att bli tagen för givet?

slit lönar sig inte. dock lönar sig timing.
ibland undrar jag om folk verkligen tänker på vad som är viktigt och vad som är äkta?
ibland tror jag man blundar för att det blir så mycket lättare.
att strunta i vad vissa uppofringar vissa har gjort för en. då är man ju inte skyldig någon nått.
då kan man styra och ställa som man vill.
- ta folk för givet?

jag går och sover nu!
godnatt / ettan

grubbel.

jag vet inte.
min hjärna kommer inte fram till något som skulle hjälpa mig mer.
lite mening kanske? jag vet inte, det känns som att jag har massor att skriva ut.
samtidigt känns det så oviktigt, så fjuttigt, känner mig så tom.
vad räknas egentligen och vad räknas inte?

ids inte gnälla. vill inte gnälla. mitt liv är bra, men ändå blir man arg.
och ja, jag tycker jag har rätt att vara arg ibland det tycker jag.
det är så mycket, det viktiga man egentligen frågar sig varenda dag.
vad är rätt och vad är fel? för tillslut finns det inte. och alla ser allt från sina synvinklar.
det blir krångligt. man förlåter, man lär sig. man ångrar sig, man suddar och ritar om.
blir det bättre? egentligen. vem är det som sitter på alla svaren?
vem är det som egentligen kan säga hur en människa ska beete sig.
den etniska bilden av hur en människa ska svara på vissa situationer.
jag vet inte, jag blir helt vimmelkantig. klart att männsikor gör fel här i livet.
vi har inte facit i handen, och vi gör misstag, och det ska resultera i lärdom.
men hur många misstag får vi egentligen kosta på oss?
hur många gånger är det rimmligt att förlåta någon?
vi sårar, och vi blir sårade. man vill inte ställa sig i den andres situation.
man gillar inte att tänka saker från någon annans synvinkel. så är det bara.
men om man skulle ägna en liten tanka, bara en liten, när man själv gjort fel.
man lär sig, och om man lär sig en riktig läxa gör man inte om den.
lagar, regler, principer och normer ger oss vägledning, men det ger oss inga svar.
det skulle vara för enkelt antar jag. det behövs nog lite mer från våran sida.
men jag tror det kan bli fel, och jag är rädd för den saken.
jag tror det kan bli så fel, och så många missförstånd när man är så övertygad på sin sak att man inte kan se något annat.
när man inte låter andras synvinklar spela någon roll på änns spelplan.
när man varken kan känna empati eller  sympati för man är säker på att man gör rätt.
vad är rätt?
och kanske ännu viktigare. vad är fel?

och det här med att man ska klara av allt själv.
man ska klara allt själv, man ska inte fråga om råd och inte besvära andra.
ursäkta mig? jag tror inte på det där. jag tror inte på att ensam skulle vara stark.
att fråga andra om råd får nog en bara att inse att man är omgiven av en hel del smarta människor.

det kanske bara är att komma ihåg tillslut att ingen människa är perfekt och ingen är fullkomlig eller fulllärd.
varken du, varken jag.
sen får vi väl bara försöka leva tillsamans.
nu ska jag sluta hejdå / ettan

minnen..

egentligen förstår jag mig inte på allt här i livet.
som att förlora nån som man håller kär? vad är meningen med det? till vilken nytta?
jag hatar att se vänner eller överhuvudtaget nån person i min omgivning må dåligt över en annan person. Man känner sig så hopplös, man kan egentligen inte göra nått åt saken. Visst kan man göra allt möjligt som att bara umgås och prata ut med personen, och visst kan det hjälpa hur mycket som hellst.. Fast samtidigt känns det som att man inte har nått att komma med till personen i fråga, och man bara lider av att se personen må så överdrivet dåligt.

jag hatar sånt! och det enda man kan göra i en sån situation är att verkligen lyssna, ja, det är nog det enda. Var en bra vän och lyssna på din vän och känn lite empati.

Nog om det,
jag satt idag och funderade, kollade bilder, längtade efter den där känslan. När man inte behöver tänka på någonting. Bara leva loppan. Det är så härligt.. Fast vi kommer nog aldrig komma ifrån alla bekymmer. Det finns ju alltid dagar då man inte har nå stora bekymmer, fast alltid finns det nog små.
Att sitta där och se bilderna, när man verkligen är riktigt lycklig, med fint sällskap. Och sen höra musiken som påminner en om just den tiden! det är härligt, minnen är härliga. Man ska nog inte alltid se allt så negativt. Utan tänka alla bra stunder. Det finns alltid stunder när man känner sig nere, ful och bara allmänt äcklig. Fast hade vi inte haft såna stunder skulle vi inte uppskatta dom bättre stunderna lika mycket. Samma sak, man kan inte vara lycklig varje dag, då skulle ju inte dom lyckliga dagarna uppskattas alls lika mycket..


Ibland kan jag få en sån där känsla, ta mig tillbaka till tiden då jag var liten. Inga bekymmer fanns.. Att alltid kunna gå till mamma när man var ledsen. Och visst kan jag det fortfarande men det är inte alls på likadant sätt, när man var lite var man nog mer öppen om alla sina bekymmer, nu håller jag dom oftast inom mig själv. Vilket kanske ibland är lika bra, fast vissa saker behöver man verkligen bara få prata ut om.
Och att vara liten innebar att man kunde göra vad man ville, utan att tänka. Nu förtiden måste man alltid tänka att kan jag verkligen göra så här? Men förut var det bara att göra de, eftersom sakerna vad så mycket mindre oviktigt då.
Nu måste man gå runt och grubbla över livets stora frågor.
/trean


lyckligare dar..

Hallå!

Nu var det ett tag sen jag skrev, eller överhuvudtaget nån av oss skrev.
Fast allt börja glida på, vilket känns jävligt skönt. Allting är faktiskt rätt bra, jag är helt enkelt lycklig just nu.
Inge sörj här inte..

var väll inte så mycket mer jag ville säga,
livet leker & jag är lycklig.

/ trean ;)


blä

Jag visste ju det hela tiden. Men att få det så bekräftat var en helt annan sak.
Det lyser mer igenom att all den här tiden har du verkligen brara tagit varenda chans du fått för att vara allmänt fittig och jävlig mot mig. På ett sånt där " hej jag är snäll hur är det med dig" sätt- sedan alltid lagt in någon replik eller vink, inte alltid så stora saker, kanske inte för att man borde bry sig. Men jag bryr mig, det vet du.
ÅÅH! Jag vet inte, jag är bara arg. Jag önskar dig ingen lycka här i världen mer, tyvär. Det hade kunnat se annorlunda ut. Sorligt och Tragiskt. DU är tragisk, och om jag bara nu får chansen så ska jag skratta dig rakt i ansiktet.

Annars, vad är det änns du försöker säga? Vad är det du vill komma fram till? Att du inte vill vara med mig har dom som redan gjort klart för dig när du sa att allt var över. Jag accepterar ju det, jag var på så god väg att komma över dig. Men sen kommer du och tänder förhoppningar osv, kanske inte förhoppningar men hopp iaf. Jag börjar hoppas för lätt, och om du vill krossa mig igen så förstår jag inte till vilken nytta, det verkar inte vara din stil.
Det var du som gjorde slut på allt, du inte jag! Så varför kunde du inte bara lägga ner det som jag gjorde?
Du visste att jag var helt tokig i dig, du visste det. Kanske du gillar när folk häger efter dig och du vänder dom ryggen. Iofs har jag inte hängt efter dig, nej nej. Det är du som trycker onödig fakta om ditt jävla liv i mitt ansikte.
Och jag tar emot allt. Och om du nu vill, ja vad du nu vill. Så varför inte bara vara riktigt elak mot mig, inte sådär snäll-falsk-fittig utan riktigt elak? Då skulle jag ha riktiga anledningar att hata dig, det skulle göra saker mycket lättare vet du?
Men nu ska du ju vara sådär, precis sådär som du är. Och det gör mig helt tokig, att man aldrig kan läsa dig, du är en jävla nöt vet du det?
Inte änns på den tiden då det var vi kunde jag alltid läsa dig. Du stänger ut alla. Inte så konstigt att du alltid blir sårad, och sen vill du såra någon, är jag ditt offer?

Jag är inte svartsjuk, nej nej nej! Jag vill inte ha dig nåmer! Det som verkligen gör mig arg är att du tror det! Och du tror att jag är svartsjuk så man antagligen skulle kunna missta mig för en utlänning. Nej men.
Jag är inte svartsjuk, fuck off...
Men om vi nu ska vara ärliga så ja, jag är jävligt svartsjuk och om vi ska vara ärliga så ja, jag önskar att jag var hon.
Och om det var så det skulle bli så grattis, du har lyckats. Du är ett geni, och jag är din nolla.
Det är så du vill ha det va?

Och om rykterna är sanna, så ja jag hoppas att du är riktigt jävla sårad. Så som jag var nyss.
Det kanske anses som omoget. Men visst, då får jag vara barnslig och omogen.
I vilket fall som hellst, jag var inte glad för din skull innan, och jag kan inte tycka synd om dig nu.
Ärligt talat har jag nog att ta hand om utan att du lägger din näsa i blöt. Eller visar upp dig, jag vill inte veta mer om dig okej? Gå och pesta ner någon annans tillvaro nu.

Hur som hellst, nu får det vara nog.
Nu har du visat att du är starkare, bättre, populärare whatever.
Du har visat att du inte bryr dig ett skit om mig nu okej, nog för att jag som redan visste det men nu har du som verkligen nått toppen.
Är vi kvitt nu? Kan vi bara låta allt vara nu?
För jag orkar inte bråka med dig, och jag orkar inte bråka med mig själv om mina känslor om dig.
Så om inte annat så lämmnar jag det här nu, du kan inte bråka ensam.
Och jag önskar att jag kunde säga att jag önskar dig lycka till i närmstaste framtiden...
.. men det gör jag inte, och finns nog redan nog med lögner mellan oss två så det är nog.


RSS 2.0