sentimentalaidioter

Okej, nu är det jag som ställt till det. Okej nu är det jag som kommer vara tvungen att vara den elaka i hela skiten. Okej men du kan inte skylla allt på mig ändå. Eller om vi tänker efter.. jo kanske. Hur som hellst, du lär hata mig, men jag har som inget annat val. Vad hade du förväntat dig? Allvarligt talat, vad fanns det att förvänta sig?

För det första så hatar jag sånt här. Det är väl till stor del mitt fel, och jag har bara mig själv att skylla. Man ska inte spela spel om man inte kan reglerna. Det är sant, jag vill inte vara den elaka i hela skiten det vill jag inte. Ibland tror jag nog att jag helldre blir sårad än att vara den som sårar. Helt ärligt, inte för att låta som något helgon nu eller något i den sitlen, vi kan ju helt klart säga att jag är så långt ifrån det så det finns inte.

Klart att man kanske gör saken värre av att bara hålla på att gömma sig. Herregud vilka sjuka singnaler man sänder ut. Men allt går så snabbt, jag hinner ju för fan inte tänka innan jag blir tvingad till att göra ett nytt drag. Ursäkta, men om någon man knappt aldrig pratat med en perosn och båda är mycket berusade och det händer nått. Är det meningen då att man ska tro att man hittat sin livs kärlek? Kom igen, ge dig!

Du har väl all rätt att börja hata mig, avsky mig va fan som hellst. Har inget emot det om det är det som känns bäst. Jag känner mig ändå redan hemsk, så hemsk hemsk hemsk! Vad skulle du säga om du visste att jag tänkte på någon annan? Fy fan för mig. Jag borde gå och dra något gammalt över mig, på riktigt.

Och helt plötsligt är du där, i all misär. Och jag kan inte hata dig, och jag kan inte säga att du är dum längre. Jag är ju precis likadan. Men du är där iaf, och på senaste tiden har jag bara velat att du ska försvinna. Men inte nu, nej vi kanske är lika falska och lika fega båda två. Inte för att jag bryr mig nå mer, för någon månad sen kanske saker hade sett anorlunda ut, men nu, jag vet inte. Saken är den att det kanske bara är dig jag vill reta, eller ha nå inbördeskrig med mig själv och mina känslor. Verkligen ledsen att det nu finns oskyldiga offer. Menar verkligen det. Hur länge tänker du hänga dig kvar? Jag kan inte ignora dig! Det är omöjligt, och jag vet att du bara vill reta mig jag vet. Kan vi inte bara lämmna det här och gå tillbaks till den tiden vi båda nöjde oss med mindre? Jag skyller nog allt på dig tror jag, det känns nog bäst. Du förstör mig, du förstör för folk omkring mig. Jag är bara den missförstådda, den det är synd om. Det låter så mycket bättre. Vi skyller allt på dig och din mörka själ. Bra då säger vi så.
Försvin nu!

Uush vad hemsk jag är usch usch usch! Ska äta godis och ligga i min egna självömkan.
Ja, jag äcklas av mig sjävl.
Another day, another drama / ettan