sentimentalaidioter

Jag visste ju det hela tiden. Men att få det så bekräftat var en helt annan sak.
Det lyser mer igenom att all den här tiden har du verkligen brara tagit varenda chans du fått för att vara allmänt fittig och jävlig mot mig. På ett sånt där " hej jag är snäll hur är det med dig" sätt- sedan alltid lagt in någon replik eller vink, inte alltid så stora saker, kanske inte för att man borde bry sig. Men jag bryr mig, det vet du.
ÅÅH! Jag vet inte, jag är bara arg. Jag önskar dig ingen lycka här i världen mer, tyvär. Det hade kunnat se annorlunda ut. Sorligt och Tragiskt. DU är tragisk, och om jag bara nu får chansen så ska jag skratta dig rakt i ansiktet.

Annars, vad är det änns du försöker säga? Vad är det du vill komma fram till? Att du inte vill vara med mig har dom som redan gjort klart för dig när du sa att allt var över. Jag accepterar ju det, jag var på så god väg att komma över dig. Men sen kommer du och tänder förhoppningar osv, kanske inte förhoppningar men hopp iaf. Jag börjar hoppas för lätt, och om du vill krossa mig igen så förstår jag inte till vilken nytta, det verkar inte vara din stil.
Det var du som gjorde slut på allt, du inte jag! Så varför kunde du inte bara lägga ner det som jag gjorde?
Du visste att jag var helt tokig i dig, du visste det. Kanske du gillar när folk häger efter dig och du vänder dom ryggen. Iofs har jag inte hängt efter dig, nej nej. Det är du som trycker onödig fakta om ditt jävla liv i mitt ansikte.
Och jag tar emot allt. Och om du nu vill, ja vad du nu vill. Så varför inte bara vara riktigt elak mot mig, inte sådär snäll-falsk-fittig utan riktigt elak? Då skulle jag ha riktiga anledningar att hata dig, det skulle göra saker mycket lättare vet du?
Men nu ska du ju vara sådär, precis sådär som du är. Och det gör mig helt tokig, att man aldrig kan läsa dig, du är en jävla nöt vet du det?
Inte änns på den tiden då det var vi kunde jag alltid läsa dig. Du stänger ut alla. Inte så konstigt att du alltid blir sårad, och sen vill du såra någon, är jag ditt offer?

Jag är inte svartsjuk, nej nej nej! Jag vill inte ha dig nåmer! Det som verkligen gör mig arg är att du tror det! Och du tror att jag är svartsjuk så man antagligen skulle kunna missta mig för en utlänning. Nej men.
Jag är inte svartsjuk, fuck off...
Men om vi nu ska vara ärliga så ja, jag är jävligt svartsjuk och om vi ska vara ärliga så ja, jag önskar att jag var hon.
Och om det var så det skulle bli så grattis, du har lyckats. Du är ett geni, och jag är din nolla.
Det är så du vill ha det va?

Och om rykterna är sanna, så ja jag hoppas att du är riktigt jävla sårad. Så som jag var nyss.
Det kanske anses som omoget. Men visst, då får jag vara barnslig och omogen.
I vilket fall som hellst, jag var inte glad för din skull innan, och jag kan inte tycka synd om dig nu.
Ärligt talat har jag nog att ta hand om utan att du lägger din näsa i blöt. Eller visar upp dig, jag vill inte veta mer om dig okej? Gå och pesta ner någon annans tillvaro nu.

Hur som hellst, nu får det vara nog.
Nu har du visat att du är starkare, bättre, populärare whatever.
Du har visat att du inte bryr dig ett skit om mig nu okej, nog för att jag som redan visste det men nu har du som verkligen nått toppen.
Är vi kvitt nu? Kan vi bara låta allt vara nu?
För jag orkar inte bråka med dig, och jag orkar inte bråka med mig själv om mina känslor om dig.
Så om inte annat så lämmnar jag det här nu, du kan inte bråka ensam.
Och jag önskar att jag kunde säga att jag önskar dig lycka till i närmstaste framtiden...
.. men det gör jag inte, och finns nog redan nog med lögner mellan oss två så det är nog.