sentimentalaidioter

jag vet inte.
min hjärna kommer inte fram till något som skulle hjälpa mig mer.
lite mening kanske? jag vet inte, det känns som att jag har massor att skriva ut.
samtidigt känns det så oviktigt, så fjuttigt, känner mig så tom.
vad räknas egentligen och vad räknas inte?

ids inte gnälla. vill inte gnälla. mitt liv är bra, men ändå blir man arg.
och ja, jag tycker jag har rätt att vara arg ibland det tycker jag.
det är så mycket, det viktiga man egentligen frågar sig varenda dag.
vad är rätt och vad är fel? för tillslut finns det inte. och alla ser allt från sina synvinklar.
det blir krångligt. man förlåter, man lär sig. man ångrar sig, man suddar och ritar om.
blir det bättre? egentligen. vem är det som sitter på alla svaren?
vem är det som egentligen kan säga hur en människa ska beete sig.
den etniska bilden av hur en människa ska svara på vissa situationer.
jag vet inte, jag blir helt vimmelkantig. klart att männsikor gör fel här i livet.
vi har inte facit i handen, och vi gör misstag, och det ska resultera i lärdom.
men hur många misstag får vi egentligen kosta på oss?
hur många gånger är det rimmligt att förlåta någon?
vi sårar, och vi blir sårade. man vill inte ställa sig i den andres situation.
man gillar inte att tänka saker från någon annans synvinkel. så är det bara.
men om man skulle ägna en liten tanka, bara en liten, när man själv gjort fel.
man lär sig, och om man lär sig en riktig läxa gör man inte om den.
lagar, regler, principer och normer ger oss vägledning, men det ger oss inga svar.
det skulle vara för enkelt antar jag. det behövs nog lite mer från våran sida.
men jag tror det kan bli fel, och jag är rädd för den saken.
jag tror det kan bli så fel, och så många missförstånd när man är så övertygad på sin sak att man inte kan se något annat.
när man inte låter andras synvinklar spela någon roll på änns spelplan.
när man varken kan känna empati eller  sympati för man är säker på att man gör rätt.
vad är rätt?
och kanske ännu viktigare. vad är fel?

och det här med att man ska klara av allt själv.
man ska klara allt själv, man ska inte fråga om råd och inte besvära andra.
ursäkta mig? jag tror inte på det där. jag tror inte på att ensam skulle vara stark.
att fråga andra om råd får nog en bara att inse att man är omgiven av en hel del smarta människor.

det kanske bara är att komma ihåg tillslut att ingen människa är perfekt och ingen är fullkomlig eller fulllärd.
varken du, varken jag.
sen får vi väl bara försöka leva tillsamans.
nu ska jag sluta hejdå / ettan