the same shit.
Igen som många andra nätter kan man inte få en bra sömn. Du dyker upp överallt, tom i mina drömmar. ALLTID!
Jag vill att du ska vara luft, jag hatar det du blivit och det du gör, medvetet eller omedvetet. Det är som att bli sårad igen. Lindrigare, visst men ändå. Du håller dig kvar i mitt bakhuvud. Men oroa dig inte, du ska bort! Egentligen gillar jag bilden av dig fylld av ånger mycket bättre, jag hoppas att du gör ångrar allt. Jag vet att du inte gör det, men jag gillar att tro det. Och du ska veta, om jag bara kunde skulle jag undvika dig för all framtid. Annars så verkar du lida av svår beslutsångest. Nåja, not my problem anymore.
Morgonen räddad. Ut med alla aggritioner, nu slipper vi dom resten av dagen. Och jag tycker fortfarande att ideen med en anonym blogg är bra, grymt bra. Ord är döda tills dom blir lästa you know.
Over and out / ettan
