stuck.
Snyft, suck, stön. Något i den stilen. Jag vet inte just nu, det är blankt i huvudet. Försöker hålla mig sysselsatt, ständigt, så att tankarna inte ska komma ifatt. Jag vet att tiden förändrar saker, kan inte hjälpas att jag bara tycker ibland att den " perioden" som är just nu bara känns, meningslös? Eller inte meningslös men... jo meningslös. Jag vet inte, känns som att jag snart slits itu av alla viljor inuti mig. "Listen to the voice within", right? Lite svårt när det känns som att det är tusen olika röster som skriker tusen olika saker. Hmmm.. livsglädje? Noll. Haha ironi nu dock men. Suck..
.
För mitt eget bästa, försöker jag nu bara säga åt mig själv, glöm glöm glöm. Glöm allt som går att glömma. Du får mig att se patetisk ut, och ja nu för tiden så ogillar jag dig, och jag vill inte vara din vän. Du är desperat och du tar mig förgivet, och jag, ja jag är fortfarande lika hängiven till dig som en gamal hund till sin husse. Jag lyckas inte med att ignoera dig, så varför kan vi inte gå tillbaks till den tiden du ignoera mig totalt du med? Snälla? Men nu får det vara nog, för mitt eget bästa, nog med dig, allt som har med dig att göra. En gång för alla. Du är ute ur mitt liv nu. Och jag måste sluta vara så löjlig och så töntig. S-K-Ä-R-P-N-I-G. Bara move on, för guds skull! Som min mycket kära vän trots allt säger, den som ser rakt igenom mig som vatten, " skärp dig, slutta deppa, man kan inte sitta och vänta på att ens prins ska komma och knacka på dörren, ibland måste man göra något själv också". Och det är ett gott råd, och jag behöver verkligen inte en klapp på ryggen nu, det får mig bara att vilja gnälla mer, någon som säger åt mig, på skarpen. Det är bra, håll ut, stå ut. Som sagt, försöker hålla mig sysselsatt.
Adjö romans adjö!
Det sista jag ville säga idag var bara att jag har något konstigt sätt att få personer jag inte vill ha nära mig att närma sig. Just nu vill jag bara visa ett långt finger, och räcka ut tungan till alla ( svordommar) som jag bara vill ska försvinna. Hejdå hejdå, jag vill inte ha något som hellst med er att göra. Är det inte uppenbart? Bara..försvinn! Ni är bara för mycket.
Jag vill ha sagan, jag vill vara i en varm famn och känna mig trygg bara. Är det så mycket begärt? Haha jag ska skratta världen rakt i annsiktet, ja det är det. Kiss my ass eller något.
Okej nu låter det som att jag är helt genom deprimerad. Så är inte fallet, jag är bara inte på humör. Bloggen blir offret. Egentligen borde jag bara få lite sömn. Allt känns mycket bättre imorgon, jag vet att det gör det. Alldels för lite sömn gör mig på hemskt humör. Sådant här humör, vill bara att nån ska krama på mig och säga att allt kommer bli underbart bra. Även att inget är dåligt nej nej, jag har världens underbaraste vänner, familj osv. Inget att klaga på. Men, sen är det bara mig, känns som att jag fallit i en ond cirkel nu. Måste ändras. Jag vill ha förändring, det behövs, NU! Och jag ska skapa förändring, kan ju börja med mig själv.
Men inte nu, imorgon. Imorgon blir en fin dag känner jag på mig. Man vet aldrig vad som händer.
Vi får snacka mer någon annan dag.
Ska sussa sött nu / ettan
